Välkommen till FALSKSPEL.SE

Opus 30: Det tog oss 30 avsnitt för att få ett utgivningsbevis utfärdat av Myndigheten för press, radio och TV (Läs här 1). Tack vare detta omfattas nu Falskspel.se av ett grundlagsskydd genom Yttrandefrihetsgrundlagen(YGL). I korthet beskriver myndigheten utgivningsbeviset så här:

Det här innebär ett utgivningsbevis

Med ett utgivningsbevis blir din webbplats eller databas grundlagsskyddad enligt Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Det innebär att:

• Det gäller särskilda ansvarsregler för yttrandefrihetsbrott
• Det är utgivaren som ansvarar för det som publiceras
• Meddelare har rätt att vara anonyma – vilket nnebär att myndigheter inte får efterforska deras namn och journalister får inte avslöja meddelarens identitet
• Myndigheter inte får förhandsgranska eller försvåra publicering (censurförbud)

Du har även möjlighet att publicera uppgifter som annars inte skulle vara tillåtet enligt Dataskyddsförordningen (GDPR). Förordningen tillåter att det görs undantag från reglerna om personuppgiftsbehandling för webbplatser med utgivningsbevis för att på så sätt upprätthålla rätten till yttrandefrihet. 

Automatiskt grundlagsskydd för massmedier

Massmedieföretag omfattas av ett automatiskt grundlagsskydd och ska då registrera utgivare och namnen på databaserna till oss. 

Massmedieföretag definieras enligt YGL som:

• Redaktioner för periodiska skrifter
• Radio- och tv-redaktioner
• Tryckerier
• Bok- och musikförlag
• Nyhetsbyråer

Frivilligt utgivningsbevis för databas

Om du är en annan aktör eller privatperson kan du ansöka om ett frivilligt utgivningsbevis hos oss. Det ger dig samma grundlagsskydd som massmedierna får genom det automatiska skyddet. Ett frivilligt utgivningsbevis ger dig som exempel driver en blogg, nyhetssajt, digital bio eller driver en webbtjänst samma skydd som dig som publicerar i tidningar, radio och tv.

Förutom att ett utgivningsbevis ger dig en del rättigheter så medför det även en del skyldigheter. Ett frivilligt utgivningsbevis gäller i 10 år och kan därefter förnyas. En sådan ansökan görs på samma sätt som en ursprunglig.

Vi kommer att fortsätta att publicera handlingar från de av EBM undangömda beslag som tack vare EBM:s visselblåsare fick se dagens ljus. Åklagare Gunilla Sandbloms beslut om att lämna ut materialet innebär att hela materialet numera utgör allmän handling. Detta medför i sin tur att vi, skyddade av utgivningsbeviset, kan utvidga antalet handlingar att publicera väsentligt. Välkommen att delta i arbetet mot maktmissbruk, korruption och Falskspel.  

Opus 41: HD har i en dom lagt ett visst ansvar på bankerna för bankbedrägerier mot deras kunder vilket nu ska prövas av KO (läs här 1). 

Att ”välgörenhetsorganisationer” och begravningsbyråer även ägnar sig åt bedrägerier var en ny upptäckt för oss. Att denna bedrägliga verksamhet dessutom erhåller skattefrihet, ingår överenskommelser med myndigheter och inte är prioriterad av rättsväsendet är något vi fått lära oss. Götmars begravningsbyrå, en av de största i Örebro, valde att som dödsbodelägare lyfta in en obehörig person som påstods företräda en välgörenhetsorganisation utan att de gjorde en behörighetskontroll av personen. Dessutom hänvisade Götmars VD,Marcus Götmar, till en reklamationsnämnd om missnöje fanns. I nämnden satt hans far, vilket han naturligtvis försökte undanhålla.

Det vanligaste bedrägeriet som lyfts fram av media är de så kallade bankbedrägerierna. Dessa omfattas både av samtal från ”Polis” och ”bankpersonal” med syfte att erhålla nödvändiga uppgifter för att tömma konton och kapa identiteter.  Att så kallade allmännyttiga ”välgörenhetsorganisationer” använder sig av en liknande metodik talas det tystare om. Dessa  allmännyttiga ideella organisationerna är dessutom skattebefriade vilket innebär att de utgör en perfekt kuliss för brottslig verksamhet. Att det dessutom saknas lagstiftning för ideella föreningar och att många av dessa är subventionerade med statsbidrag, är väl känt. Den politiska viljan att ändra på detta verkar minst sagt sval. Det bör även här sägas att de flesta ideella föreningar fungerar utmärkt och gör en viktig insats för samhället. Men möjligheten för missbruk av oseriösa personer och kriminella, med dessa organisationer som verktyg för sin verksamhet, måste stoppas. Till ärendet.

Efter att en avlägsen släkting avlidit fortsatte jag hålla kontakten med hennes sambo genom att ringa lite då och då. Efter en tid lät han väldigt nere, så nere att jag satte mig i bilen och åkte till Örebro för att kolla hur han mådde.  Väl på plats inser jag att han utsatts för ett bedrägeri, att hans tillgångar blockerats och efter genomgång av de handlingar han hade kom vi överens om att inga nya handlingar skulle undertecknas av honom innan vi gått igenom dessa. Samtidigt bestämde jag mig att noga dokumentera vad som hände fram till dess han fått rätt mot bedragarna. Mina anteckningar i ärendet fram tills han för första gången fått rätt kan läsas här (läs här 2). Som en introduktion till ärendet rekommenderar jag er även att läsa den artikel som Nerikes allehanda införde i sin tidning efter det att en boutredningsman beslutat om att hela arvet skulle tillskiftas 90-åringen och att den person som begravningsbyrån lyft in i bouppteckningen var obehörig (läs här 3). Artikeln skrevs av Helene Berzelius vilken talade både med begravningsbyråns VD och arvsansvarig på den ”allmännyttiga” ideella organisationen. Begravningsbyrån konstaterade att det blir fel oftare än folk vet och representanten för den ”allmännyttiga” organisationen erbjöd sina tjänster för att erhålla ytterligare arv. Kanske dags för en genomlysning av branscherna?

Efter att Gun Häger gått bort tecknar hennes sambo ett avtal med Götmarsgruppen där de ska upprätta en bouppteckning för dödsboet. Organisationsnummer saknas och datering saknas. Däremot framgår att en Karin Ahrin undertecknat avtalet och att det då är aktiebolaget Götmars juridik AB hon tecknar firma för, vars organisationsnummer inte heller framgår av avtalet (läs här 4). Då jag såg handlingen kontaktade jag bolagsverket och blev informerad om att något Götmars Juridik AB inte fanns registrerat.  Jag blev även upplyst om att det är förbjudet att använda AB i ett särskilt företagsnamn, enligt lagen (2018:1653) om företagsnamn (läs här 5). Redan här insåg jag att struktur och innehåll i begravningsbyråns handläggning syftade till att vilseleda deras beställare/bovårdare. I ett mejl daterat långt senare från VD Markus Götmar framgår att Götmars juridik AB upphörde som juridisk person ca fem år före Karin Ahrin undertecknade avtalet vilket skulle ge sken av att aktiebolaget Götmars juridik fortfarande existerade (läs här 6).

Samma person kontaktar sedan en Fredrik Malmgren, ordförande i den allmännyttiga ideella föreningen Djurens Vänners riksorganisation och erbjuder honom ett arv för en förening han är väl medveten om har lagts ner och upphört med sin verksamhet. Detta framgår tydligt av det telefonsamtal jag hade med honom efter att jag insett hur begravningsbyrån gått till väga (lyssna här 1). Nu startar ett intressant samspel mellan den icke behörige Malmgren och begravningsbyrån (oklart vilken juridisk person eller särskilt företagsnamn begravningsbyrån vid varje speciellt tillfälle företräder). Naturligtvis polisanmäler jag Malmgren då jag inser att han agerar mot bättre vetande och enligt mitt förmenande uppfyller alla rekvisit enligt brottsbalkens reglering för grovt bedrägeri (läs här 7). Kvittens på inlämnad anmälan översändes av Åklagarmyndigheten (läs här 8). För att göra en lång historia något kortare, vars första steg skadade vår 90-åring under en tvåårsperiod, kommer har några spridda nedslag. 

Efter reklamation av begravningsbyråns arbete med bouppteckningen(läs här 9) hänvisar VD Marcus Götmar till Sveriges auktoriserade begravningsbyråers reklamationsnämnd. Vad han väljer att inte informera om är att hans far sitter i denna så kallade reklamationsnämnd. Detta erkänner han långt senare i ett samtal som spelas in. Då inspelningen nu används i en annan utredning kommer vi först senare att publicera ljudinspelningen på Falskspel.se.  

En auktorisation innebär en sorts certifiering som kan ges av en myndighet eller branschorganisation i verksamheter där missbruk kan innebära stor skada för deras kunder. Därför kontaktar jag Sveriges auktoriserade begravningsbyråers förbund. Här får jag av kanslisten, Ulrika Lindström Wagenius, mycket intressant information. Verksamheten bedrivs som en ideell förening som varken är registrerad för moms eller F-skatt. Deras reklamationsnämnd (ej godkänd) har ett tyst samarbete med ARN (myndighet) där de inte behandlar reklamationer som ARN hanterat och vice versa (lagligt?) Marcus Götmar var en välkänd person hos föreningen vilket tydliggör hans hänvisning dit om vi inte var nöjda. Auktorisationen utfärdas inte av någon myndighet utan det sköter de själva till sina medlemmar. Hon konstaterade även att de försökt att få en myndighet att utfärda auktorisationerna men att de misslyckats med detta. Deras slogan är ”När allt måste bli rätt” (läs här 10). Även detta samtal spelades in och används för närvarande i en annan utredning.

Den för bouppteckningen obehöriga personen ansöker om en boutredningsman vid Örebro tingsrätt. Trots att vi begär att ansökan ska avvisas då den sökande inte är dödsbodelägare avslår tingsrätten vår begäran och utser advokaten Åsa Hjelte-Åkerblom(läs här 11) till boutredningsman. Det visar sig senare i hennes beslut att vi hade rätt- och tingsrätten fel- samtidigt som tingsrättens beslut blev kostsamt för vår 90-åring. 

Sammanfattningsvis, i detta avsnitt, konstaterar vi att boutredningsmannen beslutar att den sökande inte var behörig och att vår 90-åring efter två år tillskiftas sitt rättmätiga arv. I samma kuvert som beslutet ligger i, då det översänds, finns en faktura på 97 500 kr som han ska betala utredningsmannen(läs här 12). Notera att det inte är den som felaktigt ansökt om boutredningsman eller de som försökt lura honom som ska betala. Här är det brottsoffret, det vill säga den som utsatts för brott som ska betala de kostnader som uppkommit i samband med det bedrägeri han utsatts för. Med andra ord, en perfekt lagstiftning för de som vill bedra äldre. Samtidigt är det ännu ett bevis på att lagstiftaren inte uppdaterat lagstiftningen så att den är anpassad till dagens krav från medborgarna på ett rättssäkert och demokratiskt samhälle. Ärvdabalken är ett utmärkt exempel på detta.

Har ni varit med om något bedrägeri mot äldre som liknar detta är vi tacksamma för information. Den kan skickas till oss via formuläret på hemsidan. Vi kan erbjuda källskydd så du kan vara anonym!  

Avslutningsvis kan nämnas att vi nu stämt berörda parter och att detta kommer att redovisas i senare avsnitt. Det är inte lätt att bli gammal! 

Opus 42: Dagligen kan vi läsa om brister hos HVB- och SIS-hem samt hur kriminella infiltrerat verksamheterna genom att köpa in sig i ägandet av dessa institutioner. Ett agerande som av politiker kallas systemhotande. Samtidigt informeras medborgarna om att Kriminalvården har en omfattande resursbrist trots de mycket omfattande ökade anslag som tillförts myndigheten (läs här 1). Själva föreslår de en tilläggsbudget på 2,2 miljarder och ett ramanslag på drygt 21 miljarder. Politiker öppnar nu för att privatisera delar av verksamheten. Den socialdemokratiske politikern och välfärdsentreprenören Jan Emanuel går så långt att han säger sig vara villig att ta över och driva några av Kriminalvårdens anstalter (läs här 2). Låt oss komma ihåg att syftet med våra kriminalvårdsinrättningar är att återanpassa de straffade så att de skall kunna återgå till ett laglydigt liv utanför anstaltens väggar, samt att skydda övriga medborgare för brott.

Efter att jag fått uppleva Kriminalvårdens verksamhet inifrån har jag den hårda vägen lärt mig om det skuggsamhälle som byggts upp av Kriminalvården där vanlig grundläggande reglering för medborgarna ersätts med godtyckliga regler som inte sällan bryter mot gällande lagstiftning. Övergrepp av anabolstinn personal är svåra att dokumentera då vistelser hos Kriminalvården helt sker enligt deras förutsättningar, vilket kan tyckas helt naturligt. Notera att jag skrev förutsättningar och inte regelverk. Anledningen är att det officiella regelverket ofta inte följs och att myndighetens personal i stället i många fall valt att skapa ett skuggsamhälle med helt godtyckliga regler som ska gynna dem själva. Låt mig nämna fyra exempel, av många.

Vid en av mina första permissioner gjorde jag som myndighetens regelverk föreskrev. Jag uppgav på den blankett för permissionsansökan jag skulle fylla i vad jag avsåg att göra under permissionen. Dessa uppgifter skulle vara sanningsenliga och jag skrev följaktligen att jag skulle träffa familjen samt en journalist som visat intresse för mitt ärende. Dagen efter genomsökte personal mitt rum och ”hittade” ett USB-minne på mina nycklar som fanns i den inskrivna portfölj som gåtts igenom av myndighetens personal och godkänts. På USB-stickan fanns en ritning på ett par skidor jag tillsammans med en känd skidkonstruktör skissat på. Morgonen därefter blev jag fängslad med hand- och midjefängsel och transporterad från klass 3 anstalten Svartsjö till den högre säkerhetsklassade anstalten i Karlskoga. USB-minnet var den officiella orsaken till flytten men jag förstod naturligtvis att myndigheten inte tyckte att det var lämpligt att jag under en permission skulle träffa en journalist. Det tog tre månader för mig att få fram handlingarna som visade att myndighetens personal godkänt USB-minnet och utan hjälp av advokaterna Torbjörn Molander och Börje Leidhammar hade jag aldrig lyckats med det. Väl tillbaka på Svartsjö fick jag en muntlig ursäkt av den inskrivande personalen men då jag ville ha ursäkten i skrift nekades jag detta. Hur skulle det se ut om det kom till allmänhetens kännedom att en statligt finansierad myndighet med utomrättsliga metoder försökte hindra en medborgare från att träffa en journalist?

Exempel två och tre är just från anstalten i Karlskoga vilken har säkerhetsklass 2. Här var kollektiva bestraffningar vardag och stölder från de intagna vanliga. När jag anlände till Karlskoga skrevs de tillhörigheter jag hade med mig in i deras personuppgiftsregister och jag fick ett kvitto på detta (läs här 3). Bland annat hade jag handlingar som jag och mitt ombud arbetat med i ett halvår vilka avsåg en resningsansökan, då vi båda var rörande överens om att domen mot mig utgjorde ett justitiemord. Handlingarna var omfattande och benämndes på kvittot som ”plastmapp med div papper”. Då jag begärde ut handlingarna för att fortsätta arbeta med dem blev jag informerad om att några sådana handlingar aldrig hade skrivits in, än mindre fanns. För att visa detta presenterade man ett kvitto där denna post var borttagen. Då jag bad att få en kopia på detta nya kvitto förvägrades jag detta. Efter många turer och undfallande svar från de ansvariga på Kriminalvården kallades jag slutligen till ett ”förhör”. Vid detta förhör konstaterade den tillförordade anstaltschefen Kriminalvårdsinspektören Daniel Lethenström att handlingarna måste stulits av någon i personalen samt att mitt ombud var rasande då man inte respekterade advokatsekretess på Kriminalvården. För att släta över ärendet gav han mig en tjänsteanteckning som han undertecknat (läs här 4). Som framgår av handlingen var de medvetna om att det som tidigare påstods aldrig lämnats in visst fanns där och att detta stulits. I stället för grov stöld var det endast en försummelse av myndigheten. Så fungerar det när myndigheten vill mörklägga övergrepp av- och stölder från de intagna.

Det andra exemplet från Kalskoga handlar om Ismeth. Han var anställd på dagverksamheten som för mig handlade om att packa några rullar isolerings tejp i en plastpåse tillsammans med instruktioner från telekombolaget Ericsson. Ismeth kom tidigt och satte sig vid mig och förklarade att svensk lagstiftning var urusel. Svenska kvinnor hade det för bra och anmälde våldtäkter bara för att hämnas på män. Då jag sa till honom att jag inte höll med gick han sin väg. Varje dag efter detta hällde han ut de rullar jag packat, förmodligen för att visa vem som bestämde. Några andra intagna erbjöd sig att ”nita” honom om inte jag hade ryggrad att göra det. Försökte förklara att det förmodligen var precis det han ville för att kunna flytta på mig till en ännu högre säkerhetsklass. När det var dags att lämna Kriminalvården anmälde jag självfallet det inträffade. Om anmälan gav resultat? Naturligtvis inte.

Sista exemplet är från Svartsjöanstalten då jag återvänt dit efter vistelsen i Karlskoga. På min avdelning fanns en person som var dömd för grov misshandel. Han hade tagit ett järnrör och misshandlat en ”arbetskamrat” som nästan avled. Dessutom berättade han om att han hade alkoholproblem och att detta hade gjort hela saken värre. Han placerades i vårt kök trots att han aldrig hade lagat mat tidigare. Tillsammans lyckades vi dock få något vettigt på borden trots att min tjänstgöring var på lantbruket. Då det var dags för honom att bli villkorligt frigiven kontaktade han mig och undrade om jag kunde hjälpa honom att få komma till en restaurang för tillfälligt arbete under den villkorliga frigivningen. Han presenterade för detta ändamål ett ”Diplom” som han fått av Kriminalvårdens ansvarige för de intagnas mathållning, Leif R Sund (Läs här 5). Diplomet är utställt av ”Hotell Svartsjö” vilket inte existerar. Då jag kontaktar den andra utställaren av intyget Anticimex vill de inte kännas vid diplomet. Naturligtvis anmälde jag även detta till anstaltsledningen på Svartsjö. Även denna gång utan att något gjordes. Leif R Sund kunde arbeta kvar och fortsätta med sin suspekta verksamhet som omfattade mycket mer än detta. Bland annat rekommenderade han vissa intagna att efter avtjänat straff åka till Thailand för att, citat ” där är det billigt att knulla horor” slut citat. Kriminalvården tyckte uppenbarligen att en person dömd för grov misshandel med alkoholproblem var lämplig för att arbeta i en restaurangmiljö utan att arbetsgivaren skulle ha kännedom om hans bakgrund. Och detta görs av en myndighet som är skattefinansierad, ska verka för brottsprevention (läs här 6) och som dessutom begär enorma kapitaltillskott.

I handlingar som vi senare kommer att presentera framgår hur SAMI:s nuvarande VD Stefan Lagrell då han var chef för Nalen uppdrar åt SAMI:s IT-ansvarige Mattias Persson att rensa min dator på material som skulle kunna utgöra bevisning i en kommande tvist, i strid med gällande rätt. Var Mattias jobbar idag? På Kriminalvårdens HK. Men detta kommer att avhandlas i senare avsnitt

.

I kommande avsnitt ska vi även titta närmare på hur fackliga företrädare köper sig politiskt inflytande för sina arbetskamraters fackföreningsavgifter, hur politisk verksamhet inte endast har lotteriverksamhet som externa finansieringskällor utan även intäkter från begravningsverksamhet och bidrag från allmänna arvsfonden. Dessutom ska vi titta lite närmare på hur politiska utnämningar används för att skapa kopplingar till det som de själva vill kalla oavhängiga och självständiga domstolar. Samtliga dessa ageranden påstås vara systemhotande då de används av andra än dem själva.