Välkommen till FALSKSPEL.SE

Opus 30: Det tog oss 30 avsnitt för att få ett utgivningsbevis utfärdat av Myndigheten för press, radio och TV (Läs här 1). Tack vare detta omfattas nu Falskspel.se av ett grundlagsskydd genom Yttrandefrihetsgrundlagen(YGL). I korthet beskriver myndigheten utgivningsbeviset så här:

Det här innebär ett utgivningsbevis

Med ett utgivningsbevis blir din webbplats eller databas grundlagsskyddad enligt Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Det innebär att:

• Det gäller särskilda ansvarsregler för yttrandefrihetsbrott
• Det är utgivaren som ansvarar för det som publiceras
• Meddelare har rätt att vara anonyma – vilket nnebär att myndigheter inte får efterforska deras namn och journalister får inte avslöja meddelarens identitet
• Myndigheter inte får förhandsgranska eller försvåra publicering (censurförbud)

Du har även möjlighet att publicera uppgifter som annars inte skulle vara tillåtet enligt Dataskyddsförordningen (GDPR). Förordningen tillåter att det görs undantag från reglerna om personuppgiftsbehandling för webbplatser med utgivningsbevis för att på så sätt upprätthålla rätten till yttrandefrihet. 

Automatiskt grundlagsskydd för massmedier

Massmedieföretag omfattas av ett automatiskt grundlagsskydd och ska då registrera utgivare och namnen på databaserna till oss. 

Massmedieföretag definieras enligt YGL som:

• Redaktioner för periodiska skrifter
• Radio- och tv-redaktioner
• Tryckerier
• Bok- och musikförlag
• Nyhetsbyråer

Frivilligt utgivningsbevis för databas

Om du är en annan aktör eller privatperson kan du ansöka om ett frivilligt utgivningsbevis hos oss. Det ger dig samma grundlagsskydd som massmedierna får genom det automatiska skyddet. Ett frivilligt utgivningsbevis ger dig som exempel driver en blogg, nyhetssajt, digital bio eller driver en webbtjänst samma skydd som dig som publicerar i tidningar, radio och tv.

Förutom att ett utgivningsbevis ger dig en del rättigheter så medför det även en del skyldigheter. Ett frivilligt utgivningsbevis gäller i 10 år och kan därefter förnyas. En sådan ansökan görs på samma sätt som en ursprunglig.

Vi kommer att fortsätta att publicera handlingar från de av EBM undangömda beslag som tack vare EBM:s visselblåsare fick se dagens ljus. Åklagare Gunilla Sandbloms beslut om att lämna ut materialet innebär att hela materialet numera utgör allmän handling. Detta medför i sin tur att vi, skyddade av utgivningsbeviset, kan utvidga antalet handlingar att publicera väsentligt. Välkommen att delta i arbetet mot maktmissbruk, korruption och Falskspel.  

Opus 42: Dagligen kan vi läsa om brister hos HVB- och SIS-hem samt hur kriminella infiltrerat verksamheterna genom att köpa in sig i ägandet av dessa institutioner. Ett agerande som av politiker kallas systemhotande. Samtidigt informeras medborgarna om att Kriminalvården har en omfattande resursbrist trots de mycket omfattande ökade anslag som tillförts myndigheten (läs här 1). Själva föreslår de en tilläggsbudget på 2,2 miljarder och ett ramanslag på drygt 21 miljarder. Politiker öppnar nu för att privatisera delar av verksamheten. Den socialdemokratiske politikern och välfärdsentreprenören Jan Emanuel går så långt att han säger sig vara villig att ta över och driva några av Kriminalvårdens anstalter (läs här 2). Låt oss komma ihåg att syftet med våra kriminalvårdsinrättningar är att återanpassa de straffade så att de skall kunna återgå till ett laglydigt liv utanför anstaltens väggar, samt att skydda övriga medborgare för brott.

Efter att jag fått uppleva Kriminalvårdens verksamhet inifrån har jag den hårda vägen lärt mig om det skuggsamhälle som byggts upp av Kriminalvården där vanlig grundläggande reglering för medborgarna ersätts med godtyckliga regler som inte sällan bryter mot gällande lagstiftning. Övergrepp av anabolstinn personal är svåra att dokumentera då vistelser hos Kriminalvården helt sker enligt deras förutsättningar, vilket kan tyckas helt naturligt. Notera att jag skrev förutsättningar och inte regelverk. Anledningen är att det officiella regelverket ofta inte följs och att myndighetens personal i stället i många fall valt att skapa ett skuggsamhälle med helt godtyckliga regler som ska gynna dem själva. Låt mig nämna fyra exempel, av många.

Vid en av mina första permissioner gjorde jag som myndighetens regelverk föreskrev. Jag uppgav på den blankett för permissionsansökan jag skulle fylla i vad jag avsåg att göra under permissionen. Dessa uppgifter skulle vara sanningsenliga och jag skrev följaktligen att jag skulle träffa familjen samt en journalist som visat intresse för mitt ärende. Dagen efter genomsökte personal mitt rum och ”hittade” ett USB-minne på mina nycklar som fanns i den inskrivna portfölj som gåtts igenom av myndighetens personal och godkänts. På USB-stickan fanns en ritning på ett par skidor jag tillsammans med en känd skidkonstruktör skissat på. Morgonen därefter blev jag fängslad med hand- och midjefängsel och transporterad från klass 3 anstalten Svartsjö till den högre säkerhetsklassade anstalten i Karlskoga. USB-minnet var den officiella orsaken till flytten men jag förstod naturligtvis att myndigheten inte tyckte att det var lämpligt att jag under en permission skulle träffa en journalist. Det tog tre månader för mig att få fram handlingarna som visade att myndighetens personal godkänt USB-minnet och utan hjälp av advokaterna Torbjörn Molander och Börje Leidhammar hade jag aldrig lyckats med det. Väl tillbaka på Svartsjö fick jag en muntlig ursäkt av den inskrivande personalen men då jag ville ha ursäkten i skrift nekades jag detta. Hur skulle det se ut om det kom till allmänhetens kännedom att en statligt finansierad myndighet med utomrättsliga metoder försökte hindra en medborgare från att träffa en journalist?

Exempel två och tre är just från anstalten i Karlskoga vilken har säkerhetsklass 2. Här var kollektiva bestraffningar vardag och stölder från de intagna vanliga. När jag anlände till Karlskoga skrevs de tillhörigheter jag hade med mig in i deras personuppgiftsregister och jag fick ett kvitto på detta (läs här 3). Bland annat hade jag handlingar som jag och mitt ombud arbetat med i ett halvår vilka avsåg en resningsansökan, då vi båda var rörande överens om att domen mot mig utgjorde ett justitiemord. Handlingarna var omfattande och benämndes på kvittot som ”plastmapp med div papper”. Då jag begärde ut handlingarna för att fortsätta arbeta med dem blev jag informerad om att några sådana handlingar aldrig hade skrivits in, än mindre fanns. För att visa detta presenterade man ett kvitto där denna post var borttagen. Då jag bad att få en kopia på detta nya kvitto förvägrades jag detta. Efter många turer och undfallande svar från de ansvariga på Kriminalvården kallades jag slutligen till ett ”förhör”. Vid detta förhör konstaterade den tillförordade anstaltschefen Kriminalvårdsinspektören Daniel Lethenström att handlingarna måste stulits av någon i personalen samt att mitt ombud var rasande då man inte respekterade advokatsekretess på Kriminalvården. För att släta över ärendet gav han mig en tjänsteanteckning som han undertecknat (läs här 4). Som framgår av handlingen var de medvetna om att det som tidigare påstods aldrig lämnats in visst fanns där och att detta stulits. I stället för grov stöld var det endast en försummelse av myndigheten. Så fungerar det när myndigheten vill mörklägga övergrepp av- och stölder från de intagna.

Det andra exemplet från Kalskoga handlar om Ismeth. Han var anställd på dagverksamheten som för mig handlade om att packa några rullar isolerings tejp i en plastpåse tillsammans med instruktioner från telekombolaget Ericsson. Ismeth kom tidigt och satte sig vid mig och förklarade att svensk lagstiftning var urusel. Svenska kvinnor hade det för bra och anmälde våldtäkter bara för att hämnas på män. Då jag sa till honom att jag inte höll med gick han sin väg. Varje dag efter detta hällde han ut de rullar jag packat, förmodligen för att visa vem som bestämde. Några andra intagna erbjöd sig att ”nita” honom om inte jag hade ryggrad att göra det. Försökte förklara att det förmodligen var precis det han ville för att kunna flytta på mig till en ännu högre säkerhetsklass. När det var dags att lämna Kriminalvården anmälde jag självfallet det inträffade. Om anmälan gav resultat? Naturligtvis inte.

Sista exemplet är från Svartsjöanstalten då jag återvänt dit efter vistelsen i Karlskoga. På min avdelning fanns en person som var dömd för grov misshandel. Han hade tagit ett järnrör och misshandlat en ”arbetskamrat” som nästan avled. Dessutom berättade han om att han hade alkoholproblem och att detta hade gjort hela saken värre. Han placerades i vårt kök trots att han aldrig hade lagat mat tidigare. Tillsammans lyckades vi dock få något vettigt på borden trots att min tjänstgöring var på lantbruket. Då det var dags för honom att bli villkorligt frigiven kontaktade han mig och undrade om jag kunde hjälpa honom att få komma till en restaurang för tillfälligt arbete under den villkorliga frigivningen. Han presenterade för detta ändamål ett ”Diplom” som han fått av Kriminalvårdens ansvarige för de intagnas mathållning, Leif R Sund (Läs här 5). Diplomet är utställt av ”Hotell Svartsjö” vilket inte existerar. Då jag kontaktar den andra utställaren av intyget Anticimex vill de inte kännas vid diplomet. Naturligtvis anmälde jag även detta till anstaltsledningen på Svartsjö. Även denna gång utan att något gjordes. Leif R Sund kunde arbeta kvar och fortsätta med sin suspekta verksamhet som omfattade mycket mer än detta. Bland annat rekommenderade han vissa intagna att efter avtjänat straff åka till Thailand för att, citat ” där är det billigt att knulla horor” slut citat. En märklig rekommendation från en skattefinansierad myndighetsanställd, en rekommendation som dessutom strider mot gällande lagstiftning. Hur som helst, Kriminalvården tyckte uppenbarligen att en person dömd för grov misshandel med alkoholproblem var lämplig att arbeta i en restaurangmiljö utan att arbetsgivaren skulle ha kännedom om hans bakgrund. Och detta görs av en myndighet som är skattefinansierad, ska verka för brottsprevention (läs här 6) och som dessutom begär enorma kapitaltillskott.

I handlingar som vi senare kommer att presentera framgår hur SAMI:s nuvarande VD Stefan Lagrell då han var chef för Nalen uppdrar åt SAMI:s IT-ansvarige Mattias Persson att rensa min dator på material som skulle kunna utgöra bevisning i en kommande tvist, i strid med gällande rätt. Var Mattias jobbar idag? På Kriminalvårdens HK. Men detta kommer att avhandlas i senare avsnitt

.

I kommande avsnitt ska vi även titta närmare på hur fackliga företrädare köper sig politiskt inflytande för sina arbetskamraters fackföreningsavgifter, hur politisk verksamhet inte endast har lotteriverksamhet som externa finansieringskällor utan även intäkter från begravningsverksamhet och bidrag från allmänna arvsfonden. Dessutom ska vi titta lite närmare på hur politiska utnämningar används för att skapa kopplingar till det som de själva vill kalla oavhängiga och självständiga domstolar. Samtliga dessa ageranden påstås vara systemhotande då de används av andra än dem själva.

Opus 43: Riksrevisionen har granskat Allmänna Arvsfonden i en utredning som heter ”Pengar som söker mening”. Resultatet är mycket intressant och deras slutsats är att fonden innehåller så omfattande brister att den bör läggas ner (läs här 1). Otillräcklig kontroll och förvaltning av fondens tillgångar har lett till omfattande bedrägerier, terrorfinansiering och missbruk som är så omfattande att riksrevisionen tar det drastiska beslutet att rekommendera att fonden läggs ner och att tillgångarna överförs till statens allmänna budget. 

Hur ser då Kammarkollegiet, den myndighet som ansvarar för fonden, på detta? Mathias Westrell som är enhetschef på allmänna arvsfonden påstår att fonden har fyra målgrupper man särskilt stödjer, barn, unga, funktionsnedsatta och äldre (lyssna här 1). Beskrivningen stämmer dåligt överens med Riksrevisionens slutsatser och det är förhållandevis enkelt att själv skapa sig en uppfattning av hur våra avlidnas pengar används genom att ta del av de projekt fonden finansierar. Tveksamma ideella organisationer, religiösa sammanslutningar, politiska grupperingar, fackliga organisationer och kulturföreningar utgör en stor del av de organisationer som beviljas bidrag ur fonden, oftast med mycket generösa belopp. Enligt Riksrevisionen är inte bara beloppen omfattande utan kontrollen och uppföljningen av projekten bristfällig, vilket leder till ett omfattande missbruk med pengarna i fonden.

Samme Westrell som tidigare nämndes godkände ett testamente till förmån för den nedlagda allmännyttiga ”välgörenhetsorganisationen” Djurens vänner i Örebro 11 år! efter att den lagts ner och upphört med sin verksamhet. Föreningen upphörde med sin verksamhet och lades ner våren 2010, då man även avregistrerade sig hos Skatteverket. 2 juli 2021 beslutar Kammarkollegiet att godkänna det testamentariska förordnandet till den icke existerande ideella föreningen genom beslut av enhetschef Matias Westrell och advokatfiskal Hanna Rönnberg (Läs här 2). 

Då jag kontaktar Westrell påstår han att de begått ett misstag på grund av bristande resurser och att handlingarna inlämnats av en begravningsbyrå, vilka de inte kontrollerar lika noga som privatpersoner. Hela samtalet finns dokumenterat och kommer senare att publiceras i sin helhet då det innehåller ytterligare information om hur myndigheten används för politiska syften. Att bedragarna hade full kännedom om att organisationen icke existerade, trots Kammarkollegiets godkännande, finns redovisat i opus 41.

Att Kammarkollegiet särbehandlar begravningsbyråer och deras inlämnade bouppteckningar leder oss in på de två stora aktörerna på området, FONUS och Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråer/Sveriges Begravningsbyråers Förbund (SBF). Visste ni att en av ägarna till FONUS är Svenska Musikerförbundet? Andra ägare är samtliga LO-fack, Socialdemokraterna, SSU, ABF m.fl. med andra ord en ägarkrets som även återfinns bland de organisationer som beviljats bidrag ur allmänna arvsfonden. Samtliga ägare finns här (Läs här 3). Det är inte konstigt att FONUS för sina ägare är så intresserade av att kunna administrera dödsbon och att upprätta bouppteckningar att man offererar underpriser i avtal med kommuner och landsting som inte ens täcker en bråkdel av de kostnader FONUS har för att hämta avlidna personer (Läs här 4). 

Aftonbladets Richard Aschberg har här gjort några viktiga avslöjanden som visar på begravningsbranschens bristande respekt för gällande lagstiftning och våra sörjande. Men varför slutar Aftonbladets granskning redan här? Agerandet leder högre än så och för att kunna fortsätta med prissamarbeten och kartellbildningar har de båda dominerande aktörerna i begravningsbranschen även en gemensam strategi för att utestänga andra aktörer (Läs här 5). Uppenbarligen är branschen så lukrativ att FONUS ägare satsar stora belopp på att Svenska Kyrkan och andra aktörer ska utestängas från branschen så bedrägerierna kan fortsätta för ägarnas minst sagt tveksamma vinning, 

SVT har under våren 2024 granskat drygt 300 företag som arbetar med begravningar eller bouppteckningar. Granskningen visar att 40 dödsbon har blivit lurade på runt 15 miljoner kronor, i kontakt med fem olika bolag. Självfallet finns ett stort mörkertal då redan en sådan begränsad granskning visar detta resultat (Läs här 6). Lite intressant är det att läsa en fråga från riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli (S) till socialminister Jakob Forssmed med anledning av SVT:s granskning (Läs här 7). Det kanske vore bra att ägarna i FONUS först tar sitt ägaransvar och föregår med gott exempel istället för att fortsätta profitera på äldre och sörjande.

Tillbaka till Kammarkollegiet och allmänna arvsfonden. Den 31 december 2023 var fondens marknadsvärde cirka 14,2 miljarder kronor. Ca 100 miljoner per år erhåller fonden från metaller efter kremeringar, ett belopp som redovisas i Riksrevisionens rapport. I sin sammanfattning konstaterar Riksrevisionen följande:

· Riksrevisionens granskning visar att systemet med Allmänna arvsfonden varken

fungerar ändamålsenligt eller effektivt.

· Alltför ofta söks medel från Allmänna arvsfonden på en väl

tilltagen budget då man vet att ansökan kommer att bli

föremål för dialog

· Många riskprojekt och oegentligheter –kontrollen behöver

bli bättre

· Ekonomisk, organiserad och demokratihotande brottslighet

bland de som driver arvsfondsprojekt

· En ny ordning för att hantera arven efter avlidna utan

arvingar eller testamente behövs

Uppenbarligen är detta inte en bild som enhetschefen Mathias Westrell delar då han för SVT redogör vad fonden gör med sina tillgångar. Det är inte helt enkelt för en utomstående att se vilka personer som innehar förtroendeuppdrag hos FONUS ägarkrets samtidigt som de innehar förtroendeuppdrag i de ideella organisationer som erhåller bidrag ur fonden. Men att Kammarkollegiet inte klarar av det är mycket anmärkningsvärt samtidigt som det är helt orimligt att en enhetschef på Kammarkollegiet öppnar för kriminella att begå brott mot äldre genom att inte ens kontrollera om de organisationer som upptas i ett testamente existerar längre. Här måste en stark och transparent lagstiftning skapas för att reglera ideella föreningars ansvar, begränsningar och redovisningsplikt. Tyvärr ser vi att det råder en total ovilja från vissa politiska aktörer att lösa denna så viktiga fråga. 

Kammarkollegiet ansvarar även för redovisning av finansiering av politiska partier och politiska aktörer på olika nivåer enligt lag (2018:90) om insyn i finansiering av partier. Syftet med lagen är att trygga allmänhetens insyn i hur partier, ledamöter i beslutande politiska församlingar och ersättare för sådana ledamöter finansierar sin verksamhet. 

Här kan vi bland annat se intäkter från politiska lotterier, vilka införts i lagen efter att verksamheterna kritiserats upprepade gånger under åren. Enligt lagens 11 § ska intäktsredovisningen se ut så här: 

11 § En intäktsredovisning för en ideell förening inom ett parti eller för ett partis sidoorganisation ska innehålla uppgifter om storleken av

1. stöd enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier,

2. stöd enligt lagen (2010:473) om statligt stöd till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer,

3. stöd enligt lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen,

4. partistöd som har betalats till partiet med stöd av 4 kap. 29 och 30 §§ kommunallagen (2017:725),

5. statligt eller kommunalt stöd till en ungdomsorganisation,

6. medlemsavgifter,

7. intäkter från försäljningar och lotterier,

8. intäkter från insamlingar av kontanter,

9. bidrag från privatpersoner, företag, organisationer, föreningar och andra sammanslutningar samt stiftelser och fonder, och

10. övriga intäkter.

Som synes en förhållandevis trubbig redovisningsgrund där begravningsverksamhet och andra sidoverksamheter inte behöver särredovisas, vilket naturligtvis öppnar upp för otydligheter och möjlighet till missbruk. Transparens brukar vara ett begrepp våra förtroendevalda brukar använda då det gäller andra än dem själva. Jag rekommenderar er att själva besöka Kammarkollegiets hemsida för att skapa er en egen uppfattning (Läs här 8).

Slutligen ett utdrag ur det mejl jag skrev till vår 90-årings ombud efter att dödsboet hade avslutats:

Nedan lite reflektioner över vad som hänt i Rolfs ärende sedan han gick bort:

SKV valde att dra ut på registreringen av bouppteckningen till 16 veckor efter den inlämnats. Argumentet var hög arbetsbelastning och dröjsmål från Kammarkollegiet. Detta därför att båda myndigheterna krävde Rolfs testamente i original och endast ett original fanns. Fanns även andra argument som var mer eller mindre konstiga.

IF valde att ej åtgärda avdragen som de gjort på din faktura, trots begäran av överprövning enligt argument du mejlade mig. Jag noterar att försäkringstagaren inte är med då överenskommelse om rättshjälp förhandlas mellan parterna, endast att självrisken finns beskriven i försäkringsbrevet. Trots detta valde IF att göra avdrag i efterhand vilka drabbade försäkringstagaren. Noterar IF:s ovilja att svara på samtal och skrivelser.

Kammarkollegiet har erhållit dokumentation från Götmars där Rolf uppges vara dödsbouppgivare trots att han aldrig inlämnade bifogat testamente (som han aldrig sett) och HSB registrering. Nu vet vi hur Götmars gick tillväga och att Kammarkollegiet godkände ett testamente till en nedlagd ideell förening 11 år efter att den lades ner och avregistrerades hos SKV. Jag har varit i kontakt med ansvariga på Kammarkollegiet som först skyllde på Rolf och sedan på Karin Ahrin, Götmars. Om jag orkar kommer jag att JO-anmäla myndigheten för deras bristande kontroll av testamenten de godkänner.

Fonus gav mig en offert på 55 tkr. När fakturan kom var den på 76 tkr. När jag tittat lite närmare på Fonus ser jag stora likheter med Kombilotteriet och hur denna verksamhet organiserats. Skillnaden är att intäkterna till ägarna redovisas på olika sätt. Kammarkollegiet har här sin tredje stol, gällande dödsbon, att sitta på då de ansvarar för redovisning av intäkter till politiska organisationer. Medan lotteriverksamheten särredovisas så läggs intäkter från Fonus, begravningsverksamhet och andra intäkter i klump utan möjlighet att följa intäktsströmmarna. När jag tog hand om Rolfs handlingar visade det sig att han hade tre abonnemang från Kombilotteriet. Han som aldrig skulle köpa en lott av principiella skäl och för att han inte hade råd. 

SEB har du redan tidigare fått information om.

Sammantaget kan jag notera att det brustit i många led vad avser hanteringen av Rolfs ärende. 

Det är inte lätt att bli gammal!

Allt gott!

Hans

I kommande avsnitt ska vi titta lite närmare på hur facklig verksamhet köper politiskt inflytande, hur myndighetschefer tillsätts utan hänsyn till kompetens samt hur utredningsuppdrag är ett bra smörjmedel för att påverka aktörer inom rättsväsendet.

Innan dess är vi tacksamma om ni hör av er med tips om ni upplevt oegentligheter likt de som redogörs för i detta avsnitt. Du kan vara anonym. Även om inte EBM/Gunilla Sandblom respekterar källskydd så gör vi det.